Jag är trött på att höra saker som; "Ridning är ingen sport", "Ni bara sitter ju där", "Vem som helst kan göra det", "Det är en tjejsport". DET ÄR FEL.
Enligt forskare är ridsporten världens farligaste sport. Ingen inser den risken vi tar varje dag. Visst, fotbollspelare vrickar foten, simmare får vatten i lungorna och gymnaster bryter benen. Men vad tror ni ryttare gör? Det är svårt att förklara. Vi pratar nämnligen ett annat språk. Ett språk utan ord.KROPPSSPRÅK. Vi lever i en helt annat värld, som ingen kan förstå. 

En häst är inte som en fotboll, ett par simglasögon eller ett räck. Man kan inte bara lägga en häst åt sidan när man har tröttnat och ta fram den när man vill. En häst är inget redskap. En häst är en ryttares livskamrat. Ens själsfrände. Ens liv. En häst är beroende av någon som kommer varje dag och tar hand om den. 

När någon säger ett påstående om ridsporten som absolut inte stämmer, vill jag mer än gärna svara med en motfråga. "Har du bildat ett band mellan dig själv och ett djur på ett halvt ton?" "Har du fått ett halvt ton HELT egen vilja att dansa?"  Förmodligen blir svaret nej. Att få en boll i ansiktet eller ramla och stuka foten är inte alls lika farligt som att gå omkull med 500 kg häst. Men det är det få som förstår.Det jag menar är inte att det är "mesigt" att spela fotboll eller liknande. Får man en boll/spark på fel ställe så kan det gå riktigt illa då med. Men det finns så sinnessjukt mycket MER skaderisker i ridsporten. Allt inom hanteringen av hästen är en risk. Står man ivägen och hästen blir rädd så kan de sluta riktigt illa.

Själv har jag haft en fruktansvärd tur i mina vurpor. I oktober ramlade jag av på en hård grusväg och landade på huvudet. Jag svímmade och mamma ringde ambulansen. När jag vaknat upp och de kollat att jag inte skadat nacken så kunde vi själva åka in till sjukhuset för röntgen. Jag klarade mig undan med ett litet blåmärke på hjärnan, och kunde rida redan dagen efter. 
I november hoppade jag med samma ponny och gick omkull. Då låg jag på marken med 400-450 kg häst på mig. Då klarade jag mig undan med ett stort blåmärke på vänster lår.

Ibland brukar jag tänka på hur det kunde ha gått. Hade jag ens levt om det gått riktigt illa? Nej, troligtvis inte. Jag tackar min underbara ponny för att hon såg till att det inte gick värre när vi gick omkull. Hon rullade runt på mina ben, men reste sig snabbare än snabbt och försökte för allt i världen att inte trampa på mig. Hästar vill oftast inte göra någon illa, ibland går det bara inte att förhindra.

Det tar 2-4 timmar för mig att sköta allt i stallet och rida. Det första jag gör när jag kommer till stallet är att gå in och hälsa på min ponny, då kommunikationen mellan mig och ponnyn är väldigt viktig för mig. När jag gjort detta börjar jag med att hämta alla höpåsar och burkar och går upp på loftet för att blanda foder och fylla höpåsar. När jag gjort det bär jag ner allting, ställer ponnyn i stallgången och hämtar en skottkärra, en grep och en sopborste och mockar. Sen tömmer jag kärran och hämtar nytt spån. Sedan ställer jag tillbaka allt på sin plats och fyller vattenhinkarna. 
Nu är det dax att borsta ponnyn, sadla, tränsa, ta på benskydd och ta på mig hjälm och säkerhetsväst. Hjälm och väst är obligatoriskt. 
Jag är alltid väldigt noga med hur jag värmer upp innan ett ridpass. Jag låter alltid min ponny jogga igång innan jag ställer högre krav på henne. Låter henne komma in i en lugn takt utan dragkamp. Samtidigt som jag värmer upp ponnyn brukar jag passa på att kolla min egen sits. Sitter jag rak i ryggen? Har jag händer och skänklar i rätt position?
När vi har värmt upp så börjar det hårda arbetet. Jag jobbar mycket med att få henne avslappnad och lösgjord men ändå pigg och framåt.
Det är viktigt hur man avslutar passet. Man ska sluta när det går som bäst. Jag brukar låta henne jogga av sig när passet är slut.
När jag kommer upp till stallet igen tar jag av all utrustning, borstar, tar på täcket och ställer in henne i boxen.

Att ha en bra relation till sin häst är nycklen till framgång. Någon som inspirerar mig är Eva Roemaat. Hon har en grym relation till alla sina hästar. Hon gör ofta videor med bilder, filmer och musik. Här är hennes youtubekanal: http://www.youtube.com/user/AlwaysHorseLove 
& här är några av mina favoritklipp:
http://www.youtube.com/watch?v=p5HVRLLl9hw
http://www.youtube.com/watch?v=s95RxmFhrYA
http://www.youtube.com/watch?v=Yu6_cP4u51M&;list=UU1-IfpTvGH27BFOjzwYCUWQ&index=76

En häst är inte bara ett husdjur. En häst är ens vän. Ens själsfrände. De sviker en aldrig, de hugger dig aldrig i ryggen med onödiga ord eller liknande. De finns alltid där och lämnar aldrig ens sida. Hästen är människans bästa vän.